Det stickade och vävda linets egenskaper:

Av alla material är linne det bästa för huden tack vare god luftväxling och absorption av fukt och svett. Lin är oersättligt på sommaren eftersom det upprätthåller en bekväm kroppstemperatur, fördelar fukten jämnt, och svalkar när det är varmt ute. Stickat lin passar även att bära den kalla årstiden eftersom det värmer skönt när det är kallt ute.

Tillverkningsprocessen sker utan restprodukter och har ingen skadlig effekt på miljön. Linfibrer är mycket starka och stickade linkläder skrynklas inte så lätt. Linnetråd är fem gånger mer resistent mot friktion och tre gånger starkare än bomullstråd. Lin gulnar inte utan blir vitare och mjukare genom åren.

  • Stickat lin är skönt att bära då det skapar ett bra mikroklimat för huden.
  • Råvaran lin är betydligt starkare, håller mycket längre och är mer glänsande än bomull.
  • Linet har ett eget vaxskydd av linolja och är därför naturligt smuts - och luktfrånstötande.
  • Lin andas, absorberar fukt, torkar snabbt och upprätthåller en bekväm kroppstemperatur.
  • Plaggen behöver inte tvättas så ofta, de vädras mest och är därmed mycket miljövänliga.
  • Linkläder passar bra och värmer skönt i lager på lager under vintern.
  • Stickade linneplagg masserar huden och är bra för hälsan.
  • Linets antiallergiska och antibakteriella egenskaper passar även personer med känslig hy.
  • Lin skapar inte statisk elektricitet vilket gör plaggen extra sköna att bära just vintertid när tjocka ytterplagg av syntetmaterial kanske används.

 

 

Historia:

 

Lin odlades i Asien och Medelhavsområdet redan för 9000 år sedan. De äldsta kända fynden av linnetyg härrör från Egypten 5 000 f. Kr. De användes även för mumifiering. Fram till slutet av 1700-talet räknades linet som det viktigaste textila materialet i Europa. I världen finns det upp till 200 arter av lin, listan domineras av ettåriga och tvååriga växter. Blommorna blommar från juni till juli, fröna mognar under juli och augusti. Blomningstiden är 5-12 dagar. Sedan gamla tider är linarterna uppdelade i två grupper: som en oljeväxt vars frön genom pressning ger den värdefulla linoljan och som en spånadsväxt som genom linberedningen tar fram linfiber. Det odlas mycket mer oljelin i världen och betydligt mindre spånadslin. Det är spånadslin som garnet produceras av och det är orsaken till dess höga pris.

Bästa spånadslinet erhålls när lin odlas i svalare och molnigare klimat. Det ger mindre förgrening på stjälken som också kan ryckas upp i tidig mognadsålder. Stjälken består av 20-30% fibrer. Fibern tas från stjälkens nedre del, upp till där förgrening sker. Därför försöker man att få så lång stjälk som möjligt, upp till 150 cm och så tjock som möjligt för då får man mer fibrer. Stjälken av oljelin är kort, grenad och blomman är vanligtvis vit. Spånadslin har en lång och rak stjälk som är oförgrenad och blommar vanligtvis i blått. Det är från sistnämnda växten man tar fibrer.
Lin är förmodligen den enda växten i världen där hela växten från rötterna till toppen används. Carl von Linné gav linet dess namn Linum usitatissimum vilket betyder "det allra mest användbara" eller "det högst nyttiga linet". Behandlingen av lin kräver mycket tid och en mängd olika verktyg. Följande moment ingår i linberedning: sådd, ogräsbekämpning, skörd, torkning, repning, rötning, bråkning, skäktning och häckling. Ibland även: spinning och vävning. Efter skörden måste linet torkas. Små mängder lin kan torkas upphängda på stänger eller över en gärdesgård. Större skördar torkas i skylar på fältet där de odlats eller i speciellt byggda "linbastar". Från en spirituell synvinkel föds linet två gånger: första gången som en växt och sedan som ett garn.

Linets efterfrågan beror inte endast på kläder. Av lin producerar man även värdefulla och hälsofrämjande produkter. Linfröolja används ofta i traditionell och alternativ medicin. Denna produkt är unik i sin kemiska sammansättning. Den innehåller upp till 50% omega-3 (lonol) och ca 20% omega-6 (linolsyra), fleromättade fettsyror ca 20% oljesyra (mononutsyra) och endast ca 10% paltinin och stearin (mättade) fettsyror. Linolsyra och linoliska fettsyror är mycket viktiga för kroppen, de är väsentliga för metabolismen av lipider (särskilt kolesterol) i kroppen. Det påverkar också det kardiovaskulära systemets funktion.